Det fanns fröknar på dagis, och så fanns det Margareta. Margareta som kunde spänna blicken i en och få vilket barn som helst att tystna.
Det var bråk vid sandlådan. Oklart om vad, men tydligt att någon skulle behöva ge upp. Argumenten och tjurigheterna flög fram och tillbaka tills de ofattbara orden hördes.
“Isåfall hämtar jag Margareta”
Max hade släppt bomben.
“Det vågar du inte” sa vi andra. Ingen vågade ens prata med Margareta, han bluffade. Nej, han gick verkligen och hämtade henne. Det fanns bara ett alternativ kvar: flykt.